3.
I måndags på yogan fick vi uppgiften att ta tre andetag och tänka på det som varit, det som är och det som kommer.
Så jag tänkte på Louise som just åkt till Asien, Björn som snart åker till Nya Zeeland, på Nicole som flyttat till Tyskland, på Tom som flyttat till Mjölby och Alex som flyttat till Stockholm. På den härliga sommaren vi haft, på utekvällarna och stranddagarna. På studenten med bal, mösspåtagning, vagnsfix och allt som hör dit. På de tre åren innan studenten, gymnasietiden. Jag tänkte på lektionerna, raster och håltimmar, promenader till bussen, utgångar, treafester och sävefester. Firanden och misslyckanden. Jag tänkte på de vänner jag lärt känna under dessa år och på de vänner jag haft med mig sedan innan, sen högstadiet. Romaskolan, tänkte på allt det vi gjorde då, också lektioner och raster, kvällsmys och träningar. Jag tänkte på fårö, 9A. Mindes tokigheterna, skillnaderna och likheterna. Sen tänkte jag på pingis, på mellantadiet och sten-sax-påse-spring, på fotboll och enkelheten. På klassen, vännerna och förändringarna. Jag tänkte på barnsligheten och musikalerna, adventsljusen vi målade på fönstrarna, tjelvar, stavgard. A. Sen tänkte jag på Jessica, min yogainstruktör och mellanstadielärare på Per och Molly. Elleionore och Carina-lågstadiet, Roma kyrkskola, trädet, Sailormoon, fritids, lekarna och pulkaåkning. Lambi och Rindi, uppe och nere. Gudrun och förskolan bara lek, på dagis..
Jag tänker på livet efter studenten. På jobb, på Tom och vännerna, på Mira. På sökandet. På att stå still mitt i förändringen. På att flytta sig utan att röra sig. På hösten. Jag tänker på att ta sats innan hoppet. Förberedelse och förändring. Sökan efter förändring.
Jag tänker på Asien med Sofie. På att plugga, jobba, skaffa familj och resa. På mina nuvarande vänner och familj, på kommande vänner och bekanta. På val och försök.
Det är sjukt att det jag tänkte minst på var framtiden och mest på det som varit.
Men det var bra, riktigt bra.
Nu får vi vända blickarna.
Bra, väldigt bra.
Jag tror att vi kommer minnas sommaren 2011 som en mycket bra sommar. Även om vädret inte varit toppen har det alltid varit ljust.
Vad kan jag säga, de senaste åren har varit ljusa, varma och fulla med glädje.
Bästa människor.
Några av de finaste människorna jag vet.
föl
Jag har ett immunförsvar, ett något överkänsligt sådant.. och imorgon skall jag jag har prov på hur det fungerar. Vilket jag inte orkar.
Istället berättar jag att jag idag igen var ute och kollade på Nicis fölis, som nu kanske har fler namn men jag röstar för Speed of sound. Eller ev Brooklyn. Vi släpte ut henne och söta mamma på ridbanan och såg på när de busade lite. Jag är kär, och grön av avund. Jag vill också ha en liten fölis men min ögonsten! Hon hade varit en superbra mamma. Helt klart.
Funderade på om jag ska intala Nicole att vi ska ta en premiär grillning vid henne i slutet av lovet, hade ju varit orimligt mysigt. :)
Annars är det väldigt fint väder idag vilket också bidrar till min oförmåga att plugga... är sugen på att åka och titta på lammisarna utan Sofie, men tror det får vänta tills imorgon. Då blir det vår på riktigt. Nu ska det faktiskt ske lite saker här, så att jag kanske kan få träffa världens finaste pojke senare. Kanske övertata honom att sova här ikväll med, för att han är så söt när han sover.
På söndag bär det av till fastlandet och på måndag till Barcelona mer Tom för atn hälsa på Linn, det bilr toppen det.
gömde våren i dimma.
Blåsippor, solsken, energi, slängkyssar från Jonas och en pojke som längtar till havet.
kärlek.
Yes våren är här. Och studenten närmar sig.
Har lite ångest faktiskt. SEN DÅ? Upptäckte att det finns människor jag bryr mig mycket om men som jag inte alls vet vad de ska göra i sommer och i höst. Det skrämmer mig. Jag har blivit så avskärmad i min egen lilla värld. Den är visserligen helt fantastisk och underbar men den brukade se annorlunda ut. Mycket annorlunda. Jag och kära Nicole (som har får världens sötaste fölis, Speed of Sound!) pratade om det igår, det har hänt en hel del på den här tiden. Mycket bra, en del dåligt och väldigt mycket som bara blev så. En del har man kämpat för andra inte. Nu kommer en helt ny period. Och snart får vi se vad som kommer kämpas för, vad som kommer bestå och vad som fårgås. Men helt klart är i alla fall att ännu en helt sjukt underbar tid just håller på att ta slut.
kärlek.
.
it kind of stings.
which kind of sucks.
it kind of rules.
which is kind of great.
it kind of does.
which makes is kind of hard to tell.
love
Jag har världens bästa människor omkring mig. Av ingen anledning alls har de alla samlats på samma plats. Under en obestämd tid. Nu får vi göra det allra bästa vi kan med den. Det obestämda närmar sig otroligt fort. Spänning och ångest i en oförutsägbar blandning.
.
Jag har haft riktigt roligt i helgen med familj 1&2 i Stockholm. Vi har sett Magnus Betnér- livets ord, shoppat och bara haft det allmänt supermysigt. Kom hem till verkligheten och aj det gjorde lite ont. Som ett slag man vet att man skall få men ändå inte kan vara beredd på. Jaja, jag skjuter upp verkligheten ett tag till. -aj.
Nu taggar vi till treafest, som bara den!
Det blir nytt år nu igen. Jag får alltid sådan ångest, eller nostalgi innan nyår. Ett helt år har gått, igen. Det har hänt så mycket roligt, tråkigt, jobbigt, tungt och fantastiskt. Det vill jag alltid minnas. Jag vill inte att det ska ta slut. Vi borde inte ha något slut. Inte har vi väl det?
Igen- fantastiska vänner, fantastiska fantastiska vänner. Vad hade jag gjort utan er? Vad skulle jag göra utan er? -Låt oss aldrig ta reda på det. Tack.
Att vara kär är som en lek. Har man givit sig in i leken, får man leken tåla.
En hyllning till min kära Tom.
För att han står ut med mig, alltid finns där och får mig att se endast de bästa.
Med dig är inget för tungt.
Kärakära du, du gör livet enkelt, lev det med mig. <3
Ad nocendum potenses sumus
Love. I don’t know much about it.
But I know there’s a reason why everybody wants it.
It’s the closest thing we can get to magic.
26 september 2010
Du gör mig galen.
på dig, i dig.
<3
Oj det här hade blivit ett skumt inlägg. Jag tror jag ger upp på en gång. Känner mig inte riktigt som mig själv ikväll, just nu. Är det kanske hösten. Eller är det bara så att det blir så ibland. Jag vill i alla fall bli mig själv igen. Den personen är mycket lättare att styra. Hon tänker på ett enklare sätt. Eller så saknar jag min andra hälft. Det brukar ge med sig.
Ge upp va?
kalla det vad du vill, jag kommer alltid vara din.
jag är världens lyckligaste som får spendera så mycket tid tillsammans med dig. hela mitt hjärta tillhör dig. förevigt.
To me, you are sunshine. <3
excelsior.
Stunderna då allting är bra, stunderna då ingenting förändras, det är dem bästa stunderna. Men stunderna då ingenting förändras är väldigt sällsynta och väldigt korta. Så ta vara på varje stund och älskar, för de kommer aldrig tillbaka.
Jag är otroligt bortskämd.
-Jag har världens bästa vänner. De finns alltid där, de ställer alltid upp. Vi har så sjukt roligt ihop, allihopa.
-Jag har min fantastiska familj som alltid stöttar och aldrig sviker.
-Jag har Mira. Min ögonsten, mitt hopp.
- Jag har världens underbaraste pojkvän. Tom, jag älskar dig, obeskrivligt och oåterkalleligt! <3
Ovärderligt!
Det är som att det inte finns ord för det... Som sagt, jag är otroligt glad som har er, all min kärlek till er.
till häst är bäst.
Nu, efter att ha arbetat sista dagen på sweprod graphics och haft en ledig helg drar jag på ridläger i Sjonhem. Vilket ska bli så sjukt roligt! 4 dagar med min bästa flicka då vi bara är med varandra. Det är helt klart några av årets bästa dagar, de dagar då jag bara har dig :)
Sen åter till verkligheten med tre helgers jobb... sen är det ju skola snart. Lite delad i den frågan. Jag vill verkligen inte behöva lägga massor med tid på att plugga men det kommer jag verkligen bli tvungen till, måste få ordning på mina betyg om det skall gå vägen. Samtidigt skall det bli lite kul att träffa alla, och börja lära sig saker (om man bara slapp göra något hemma...) Ny klass känns väl inte helt 100 men sen är det studenten och det är något jag längtar så sjukt mycket till!
Nej vafan det kommer bli bra. Men nu skall jag försvinna in i en helt annan värld med Mira, sen kasta mig ut och ta vara på de sista lediga dagarna!
massa kärlek.
"Sommaren då vi var 18"!
Snart, snart, alldeles snart är det sommarlov. Det ska bli så hysteriskt skönt!
Det här kommer bli "sommaren då vi var 18!" (De flesta iaf) och den kommer bli bäst!
Vi har våra löften och dem håller vi! Det kommer bli en toppensommar!
Jag menar, världens mest fantastiska vänner, familj och pojke! Vilken tid det ska bli.
Lite sorgligt också, tror jag... vi skall byta klasser och jag tror att det faktiskt finns en del små figurer som jag kommer sakna ändå. Inte för att det måste bli så. :) Det har jag bevis på.
Snart 2 år(!) sen vi slöt 9an. Saknad, fortfarande. Många gånger blev det ändå som vi sa. :)
Men ändå, snart skall vi ha en av de bästa somrarna i våra liv. Det skall bli en riktig jävla sommar de!
Kanske det som saknas går att återfå och mod att ta det steget finns att nå. Men det krävs två.
15 maj 2010
Jag vet inte varför jag ens har en blogg. Sofie sa att jag skulle skaffa en, men vad ska jag med den till då jag inte skriver i den?
Det enda jag eventuellt har att säga till någon som skulle kunna tänkas läsa det här är inget de inte hört 100 ggr förut.
Ta hand om miljön, värna om världsfreden, hjälp de fattiga eller mer utsatta, tänk efter innan, gör inget du inte vill någon skall göra mot dig, slås inte, var ärlig, ta hand om varandra, älska din familj, tänk på framtiden,
håll hårt i dina vänner. Om någon skulle försvinna, förlorar ni båda.
Var inte för stolt.
Det enda jag eventuellt har att säga till någon som skulle kunna tänkas läsa det här är inget de inte hört 100 ggr förut.
Ta hand om miljön, värna om världsfreden, hjälp de fattiga eller mer utsatta, tänk efter innan, gör inget du inte vill någon skall göra mot dig, slås inte, var ärlig, ta hand om varandra, älska din familj, tänk på framtiden,
håll hårt i dina vänner. Om någon skulle försvinna, förlorar ni båda.
Var inte för stolt.
